Ibland strövar man omkring på någon loppmarknad eller ett antikvariat och plötsligt ser man den – boken man letat efter förgäves i åratal. Det har inte hänt mig särskilt ofta, men förra sommaren dök ett sådant tillfälle upp: i hyllan för humor och kåserier på Ebbes hörna vid Stigbergstorget i Göteborg stod den där: “Tekniken och jag – kåserier av Gunnar Friberg”.
Denna lilla bok, som gavs ut 1969 är en av två kåserisamlingar som givits ut av denne skribent. Den andra gavs ut tio år senare och båda innehåller kåserier som Friberg
skrev för Teknikens Värld.
Den här typen av böcker, av författare som inte sålt miljonupplagor eller blivit erkända som “fin litteratur” kan vara bland de svåraste att få tag på. Jag har aldrig sett “Tekniken och jag” till salu på Internet eller annorstädes. Förutom då denna gång på Ebbes hörna. Jag tvekade inte en sekund, den blev min för femton spänn!
Om innehållet i boken kan sägas att här finns många bra saker, möjligen var nivån något högre i Fribergs andra samling, “Gunnar Friberg och hans värld”. Den var dock inte illustrerad, “Tekniken och jag” har däremot fina illustrationer av Lars Lindh, “Leendets Lind”.
Friberg var känd som en duktig och underhållande motorjournalist och skrev fram till sin
död 1986 kåserier i Teknikens Värld. Kåserierna kunde handla om isjakter, ångmaskiner, bilar och andra tekniska ting, men ofta fanns där också någon mänsklig eller filosofisk dimension i det hela.
Någon borde göra en inventering av Fribergs produktion och ge ut en ny samling av hans verk.
Trevlig läsning! Tusen Tack!
Jag är helt enig med författaren. 1983 blev jag tillfälligtvis bekant med Gunnar, när jag hörde någon som pratade engelska i Paraty. Men “pyttipanna” hade han inte ett engelskt ord för…
I boken “Amélia” berättar jag om Gunnar, vars roliga sällskap jag kunde åtnjuta vid flera tillfällen.
/Rolf
Intressant att höra. Skall definitivt läsa din bok!